Yngve Jönsson började arbeta med papperssäcksmarknaden 1963 på Sansac, fortsatte till Jonsac 1995 där han var kvar till det år han fyllde 70. Han var den mest entusiastiska person man kunde finna, han fullständigt ”brann” för papperssopsäckar och sitt arbete. Yngve Jönsson var med när i stort sett alla kommuner i landet använde papperssäcksbaserade system, och upplevde även nedgången för papperssäckar i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Men han var övertygad om att man skulle få se en allt större användning av papperssäckar i avfallshanteringen fram över, inte minst för att hantera det organiska avfallet. Han var en inspirationskälla för alla på Jonsac och i sin omgivning. Papperssäckarna har mist en av sina största profiler och förespråkare. Det är ett stort stycke tomrum som har uppstått och vi är med hans familj i tankarna.
I dagarna är det åtta år sedan Avfallsforums första veckobrev sändes ut till mottagare i avfallsbranschen i Sverige. Avfallsforum med en hemsida och ett elektroniskt brev med nyheter ur framförallt svenska medier har sedan dess varit ett sätt för avfallsbranschens aktörer att hålla sig informerade om vad som händer på deras område.
Mediabevakningen sker därför nu elektroniskt och kontinuerligt, varför artiklarna kan bevakas samma dag de kommer i papperstidningen. Urvalet av artiklar och sammanställningen av veckobrevet sker helt och hållet i datorn. Dock skrivs alla notiser liksom tidigare om helt och hållet som sammanfattningar av artiklarna. Detta eftersom upphovsrätten inte tillåter en ren avskrift av journalistens formuleringar i artikeln.
Nya ägare satsar på Jonsac
Vd Peter Ramberg och ekonomichefen Timo Alvila driver sedan februari i år Jonsac AB i Otterbäcken i egen regi. De köpte företaget av Smurfit Kappa Group , som ägt företaget sedan 1997. Storkoncernen Smurfit Kappa Group prioriterar inte produktområdet sop- och plastsäckar, som ingår i Jonsacs verksamhet. Men Jonsac kommer även fortsättningsvis att samarbeta med Smurfit Kappa Group och bland annat ha tillgång till deras produkter som ett komplement till det egna sortimentet.
Timo Alvila kom till Jonsac 1999 och har jobbat tidigare med försäljning, produktkalkylering, personal, data och ekonomifrågor . Peter har arbetat hela sitt yrkesverksamma liv på Jonsac. Han blev vd 1998 och var tidigare teknisk chef och produktionschef. Jonsacs ursprung går tillbaka till 1957 då papperssäckar började tillverkas i Otterbäcken av företaget Johnson-Emballage , som småningom delades upp i två delar där pappersäckarna blev Jonsac.
Modern och konkurrenskraftig
“Vi ser naturligtvis positivt på företagets konkurrenssituation och möjligheter”, säger Peter Ramberg. “Det är en modern fabrik, med en tillräckligt stor produktionsvolym för att vi ska vara konkurrenskraftiga på marknaden. Organisationen är slimmad och vi har väldigt lite overheadkostnader. Det är också en fördel att som svenskt företag ligga nära pappersproducenterna.” Jonsac har idag ett femtiotal anställda, säljer cirka 25 miljoner säckar per år och omsätter omkring 70 miljoner kronor årligen. En tredjedel av produkterna används inom avfallsbranschen och ungefär lika mycket går till livsmedelsområdet. “På marknaden agerar vi lokalt och siktar in oss på de nordiska länderna”, påpekar Timo Alvila. “Till svenska kunder och i Norge säljer vi direkt från Otterbäcken, medan vi har en egen säljare i Danmark och en agent i Finland. Huvudprodukterna är pappers- och plastsäckar och de största kunderna finns inom livsmedelsindustrin och den kemiska industrin. Dessutom är kommuner och landsting stora köpare av säckar. Närheten till kunderna ger oss en direkt marknadsåterkopplingsom är viktig för oss.”
Spännande område med nytänkande
“Vi arbetar inom ett spännande område med utrymme för nytänkande både marknadsmässigt och i produktutvecklingen, framhåller Peter Ramberg. “Det sker stora förändringar hela tiden vad gäller papperets egenskaper, vilket ger nya möjligheter att använda säckar som förpackning. Och likadant är det hos kunderna, nya produkter och nya behov. Se exempelvis den omvälvning som skett de senaste åren när det gäller hantering av industrins och hushållens avfall. Kretsloppstänkandet har förändrat förutsättningarna i grunden. Och utvecklingen förtsätter. Här vill vi vara med.”“Ett specialområde för oss är säckar för användning inom storkök och säckar för riskavfall. Det är områden som passar våra papperssäckar med plastbarriär invändigt alldeles utmärkt”, konstaterar Peter Ramberg. “Vi ser ljust på möjligheterna både att öka försäljningen av nuvarande produkter och att utveckla nya produkter i takt med marknadens behov.”
Publicerad V20 2007 (SE)
Will Pedersen och Tarjei Svensen arbetar på Wermland Paper i Bäckhammar, vid Vänern nära gränsen mellan Västergötland och Värmland, ett par mil söder om Kristinehamn. Will Pedersen är utvecklingschef och Tarjei Svensen chef för laboratoriet. I Bäckhammar har man tillverkat pappersmassa och papper sedan 1870-talet. För tre år sedan köptes bruket av Procuritas som slog ihop Bäckhammars Bruk med Åmotfors Bruk och bildade det nya företaget Wermland Paper. Huvudprodukten är kraftpapper, varav cirka 160 tusen ton tillverkas årligen, och 80 procent levereras utomlands. Omsättningen är cirka 105 miljoner euro per år och antalet anställda 370.
Spetsprodukten Bio Kraft
En av Wermland Papers spetsprodukter är papper med egenskaper som fungerar alldeles utmärkt i påsar och säckar för insamling av organiskt avfall. Will Pedersen och Tarjei Svensen var båda djupt engagerade i arbetet med att ta fram detta papper. Projektet startade på allvar första halvåret 2003 och produkten började marknadsföras under 2006 och börjar nu etblera sig på marknaden inte bara i Sverige utan också i andra länder, framförallt i Norden. Papperet marknadsförs under varumärket Bio Kraft.
Will och Tarjei berättar för Avfallsforum hur det gick till att ta fram Bio Kraft.
”Bakgrunden var förbudet mot deponering av organiskt avfall. Istället skulle detta avfall komposteras eller rötas. I de nordiska länderna ligger kravet på utsortering hos hushållen med därmed följande känslighet för obehaglig lukt och hanteringsproblem på grund av avfallets höga fukthalt. Fukten gjorde att dittillsvarande papperspåsar lätt gick sönder, i köket eller i sopsäcken/sopkärlet. Plastpåsar hade också ett stort problem, de släppte inte ut fukt, ventilationen blev otillräcklig med dålig lukt som följd. Myndigheterna krävde också att materialet i förvaringspåsarna skulle vara garanterat, det vill säga certifierat, nedbrytbart. Det diskvalificerade användning av plastpåsar. Sammanfattningsvis ställdes vi inför frågan: Hur får man fram ett papper som håller, släpper igenom kondens, men ändå är biologiskt nedbrytbart?
Will och Tarjei berättar för Avfallsforum hur det gick till att ta fram Bio Kraft.
”Bakgrunden var förbudet mot deponering av organiskt avfall. Istället skulle detta avfall komposteras eller rötas. I de nordiska länderna ligger kravet på utsortering hos hushållen med därmed följande känslighet för obehaglig lukt och hanteringsproblem på grund av avfallets höga fukthalt. Fukten gjorde att dittillsvarande papperspåsar lätt gick sönder, i köket eller i sopsäcken/sopkärlet. Plastpåsar hade också ett stort problem, de släppte inte ut fukt, ventilationen blev otillräcklig med dålig lukt som följd. Myndigheterna krävde också att materialet i förvaringspåsarna skulle vara garanterat, det vill säga certifierat, nedbrytbart. Det diskvalificerade användning av plastpåsar. Sammanfattningsvis ställdes vi inför frågan: Hur får man fram ett papper som håller, släpper igenom kondens, men ändå är biologiskt nedbrytbart?
Vilka svar kom vi fram till?
Papper är av naturen ganska poröst, vilket gör att vi måste tillsätta kemikalier och våtstyrkemedel för att stärka hållbarheten. Svaret blev att tillverka ett papper som är mycket starkt i torrt tillstånd för att hålla också i blött tillstånd. En följdfördel blev att papperspåsen också därmed står styvare i påsstället under diskbänken. Papperet släpper igenom syre, vilket innebär att lukten minskar. Papperet släpper också ut fukt i form av kondens utan att det formas vattendroppar på utsidan. En stor fördel, fukthalten och därmed vikten minskar, men det blir ändå inte blött under diskbänken. Försök har gjorts på andra håll med returfibrer, men det gick inte eftersom man då inte kunde garantera tungmetallhalten och att man dessutom fick papper med fibrer av olika storlek, vilket påverkar kvaliteten negativt. Därför gör vi här på Bäckhammar Bio Kraft-papperet av enbart nyfibrer.
Först med Kappa-miljömärkning
I oktober 2005 blev Bäckhammars Bruk, som det första pappersbruket, certifierat för den nya Kappa-märkningen. Certifieringen, som görs av SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, innebär att bruket uppfyller villkoren för användning av Kappa-märket. Ett av villkoren är att produkter med detta märke ska vara nedbrytningsbara till minst 90 procent inom sex månader. Bio Kraft-papperet är nedbrutet till 100 procent inom sex månader. Multningstiden är i snitt 112 dagar. SP ställer också krav på vilka kemikalier som används och sätter också gränser för användningen.
Funktionen säkrad
Krav finns också på att slutproduktens, exempelvis kompostpåsens, funktion ska vara säkrad. Kappa-märkningen innebär att produkten kan passa också för hemkompostering, till skillnad från annan certifieringsmärkning på marknaden som enbart testar för industriell användning. Bio Kraft-papperets egenskaper och Kappa-märkningen har gjort produkten mycket konkurrenskraftig på marknaden.
Publicerad V2 2007 (SE)
Peter Ramberg , vd för Smurfit Jonsac i Otterbäcken, basar för en av tre huvudmän för Avfallsforum. Det är de tre tillverkarna av pappersäckar i Sverige, Korsnäs Packaging, Svenco Papperssäckar AB och Smurfit Jonsac AB som startade Avfallsforums hemsida och veckobrev hösten 1999. Nu snart sju år senare är Avfallsforum väl etablerat i branschen. De flesta aktörer i branschen följer veckobrevet liksom tjänstemän och politiker som arbetar med avfallsfrågor i över 90 procent av Sveriges kommuner.
Uppskattas av många
”Avfallsforum uppskattas av många i avfallsbranschen”, säger Peter Ramberg, ”veckobrevet är ett effektivt sätt att hålla reda på vad som händer på det här området runt om i landet.”
Peter Ramberg är vd på Jonsac sedan 1998 efter att han i ett antal år varit teknisk chef och produktionschef. Han började på företaget redan år 1974 (det hette då Johnson Emballage), som assistent till ägarna och fungerade till en början som trouble-shouter.
”Att jag skulle ägna mig åt papper var ganska självklart. Min far arbetade i 40 år i laboratoriet på Bäckhammars Bruk, som ligger nära Otterbäcken. och jag gick i pappersskolan, en yrkesskola med pappersinriktning och blev sedan maskiningenjör.
Hela mitt yrkesverksamma liv har jag sedan varit på Jonsac”, berättar Peter.
Startade 1957
Smurfit Jonsacs ursprung går tillbaka till år 1957 då ingenjör John Follin-Johnson startade tillverkning av papperssäckar i Otterbäcken. 1967 började man även tillverka plastprodukter och 1980 började man med wellpapp. År 1997 blev Jonsac en del av Smurfit gruppen.
Företaget har nu ett femtiotal anställda och omsätter uppåt 10 miljoner euro per år. Man tillverkar ca 25 miljoner säckar om året liksom 1 000 ton polyeten produkter (säckar, film och liner). Av produkterna används ungefär en tredjedel inom avfallsbranschen och nästan lika mycket inom livsmedelsbranschen.
”I Skandinavien har vi av tradition använt mycket papperssäckar också på avfallsområdet”, säger Peter Ramberg. ”Det har bidragit till att de svenska tillverkarna av pappersäckar, och numera också påsar av papper, för användning inom avfallsområdet, är ledande i Europa.”
Säckar för storkök och riskavfall
”Vi är inom Jonsac speciellt bra på säckar för användning inom storkök och säckar för riskavfall. Det är ett område som passar våra papperssäckar med plastbarriär invändigt alldeles utmärkt.”
Peter framhåller också att företaget de senaste åren har satsat väldigt hårt på att utveckla system för att med hög precision kunna leverera rätt kvantitet vid rätt tidpunkt. Samtidigt som man för femte året nu driver ett avancerat kvalitetsprogram för att ytterligare utveckla produktkvaliteten. ”Och jag måste säga”, konstaterar Peter Ramberg, ”att vi verkligen har nått ett bra resultat på detta område.”
Smurfit Kappa
Smurfit Jonsac ingår numera i den mycket stora Smurfit Kappa gruppen med huvudkontor på Irland. Smurfit Kappa är Europas största pappersbaserade förpackningsföretag. Gruppens totala försäljning uppgick 2004 till uppemot 8 miljarder euro. Antalet anställda var nästan 43 000. Man har verksamhet i 20 europeiska länder, i åtta latinamerikanska länder och i Kanada.
Gruppen köpte de första papperssäcksfabrikerna år 1994 och har sedan expanderat så att man nu i Europa har 13 papperssäcksfabriker i sju länder. I Europa är man därmed nu den tredje största tillverkaren med en årsproduktion på över 800 miljoner papperssäckar. Med de utomeuropeiska fabrikerna tillverkar man ca 1 100 miljoner papperssäckar om året. Gruppen säljer årligen papperssäckar för ca 320 miljoner euro och har ca 1 600 anställda inom pappersäcksverksamheten.
Publicerad V26 2006 (SE)
Nu är Västerås nya biogasanläggning i gång.
I juni månad skördades de första vallgrödorna för biogasanläggningen och i juli matades de första bruna papperspåsarna med organiska hushållssopor in i anläggningen. Produktionen av biogas och växtnäring till lantbruket har därmed inletts i Sveriges modernaste biogasanläggning. Man är alltså nu inne i slutfasen av det stora projekt som inleddes för mer än 15 år sedan och vars syfte är att omvandla organiskt avfall från hushåll, storkök och restauranger samt vallgrödor från jordbrukare i trakten till biogas och växtnäring för spannmåls- och vallproduktion. Vid full drift räknar man med att årligen behandla ca 14 000 ton organiskt avfall från hushåll, storkök och restauranger, ca 4 000 ton slam från fettavskiljare samt ca 5 000 ton vallgrödor.
Per-Erik Persson har som utvecklingschef på Vafab Miljö jobbat med Växtkraftprojektet de senaste 10 åren och är nu även vd för Svensk Växtkraft AB.
Initiativ av lantbrukarna
”Initiativet till Växtkraftprojektet, som blev arbetsnamnet, togs från början av lantbrukarna i regionen”, säger Per-Erik Persson utvecklingschef på Vafab Miljö, men också vd i Svensk Växtkraft AB, som driver biogasanläggningen. Många av initiativtagarna finns med i den grupp på 17 lantbrukare som äger en femtedel av företaget. Lika stor andel har LRF och Mälarenergi och återstående 40 procent ägs av Vafab Miljö.Lantbrukarnas problem var att den ensidiga spannmålsproduktionen på regionens lerjordar hotade att utarma jorden och öka mottagligheten för växtsjukdomar. Traditionellt hade problemen lösts genom vallodling och kreatursskötsel. ”Ett alternativ blev att tillverka en mekanisk ko, det vill säga en biogasanläggning”, säger Per-Erik. ”På det sättet skulle bönderna få fram det nödvändiga jordförbättringsmedlet samtidigt som energiinnehållet togs tillvara i form av biogas.”
Petter Ström th är ansvarig för samordning av vallhanteringen. Här i samspråk med Per-Erik Persson, vd Svensk Växtkraft AB.
Strax före midsommar år 1995 möttes intressenterna hos Per-Erik Persson och 10 år senare och efter investeringar på ca 150 miljoner kronor kommer anläggningen igång. Med början den 20 juni laddades biogasanläggningen med 500 kubikmeter startkultur med bakterier, som bryter ner matresterna och vallgrödorna i en syrefri miljö.Sparar två miljoner liter bensin
Den biogas som produceras består till ca 65 procent av metangas, resten är i huvudsak koldioxid. Mängden biogas beräknas komma att motsvara drygt två miljoner liter bensin varje år vid full drift.
Vallskörden på böndernas vallar sköts av flera entreprenörer med
hjälp av avancerade maskiner.
De 340 hektaren vall började skördas i juni – två skördar tas under juni till augusti. Och från mitten av juli började vall och avfall att matas in. I november påbörjas provdrift och i februari nästa år ska det enligt avtalet med leverantören ske prestandaprov.
Vallgrödorna lagras i ensilerad form i plaststrängar innan de används i biogasanläggningen.
Matavfall från Västmanland och Enköping
Det källsorterade organiska hushållsavfallet kommer att tas från hela Vafab Miljös verksamhetsområde, det vill säga de elva kommunerna i Västmanlands Län samt Enköpings Kommun. Det komposterbara avfallet har sedan flera år tillbaka behandlats i en komposteringsanläggning, som nu successivt dras ner. ”Det har satsats mycket pengar i projektet, men det är inte bara här i Västerås eller enbart i Sverige som vi kan dra nytta av erfarenheterna”, säger Per-Erik Persson. ”Vårt projekt är kopplat till ett EU-projekt där bland annat ett tyskt forskningsinstitut, danska och bulgariska intressenter och Växjö kommun ingår, förutom vi i Västerås.”
Drivmedel och mottagningsavgifter
Ekonomin i Svensk Växtkraft AB bygger på två betydande intäktsposter. Drivmedel – dit 75 procent av gasen går – samt mottagningsavgifter, beräknas tillsammans med andra mindre intäkter ge kostnadstäckning på sikt. De avtal som gjorts med intressenterna tryggar ”råvaror” och avsättning av produkterna fram till år 2019. ”Redan hösten 2004 togs uppgraderingsanläggningen och tankningsanläggningen i drift med biogas från avloppsreningsverket här i Västerås”, framhåller Per-Erik. ”Bussar och renhållningsfordon körs redan på biogas från vår anläggning. Och från och med år 2006 ska lantbrukarna kunna nå sitt mål – att kunna stoppa utarmningen av jorden med hjälp av växtnäring från deras egen anläggning.”
En väl fungerande biogasanläggning
KRABs biogasanläggning (KRAB = Kristianstads Renhållnings AB) i Karpalund utanför Kristianstad byggdes 1996 och fungerar som planerat. ”Anläggningen går för närvarande stabilt”, säger driftchefen Christer Johansson. ”Men det är en process med en massa samverkande faktorer så det gäller att ha fokus på funktionen hela tiden.”
Christer Johansson,
Driftchef för KRABs biogasanläggning utanför Kristianstad
Viktigt att hushållen sorterar rätt
I anläggningen behandlas bland annat källsorterat organiskt hushållsavfall från kommunen. Jan Appelqvist på KRAB framhåller att en viktig faktor för att biogasanläggningen ska fungera bra är att hushållen sorterar på ett tillfredställande sätt. ”Framförallt vill vi inte ha plast i det vi ska behandla”, påpekar han. ”Vi har ett system med kompostpåsar av papper som läggs i kärl med en papperssäck, och det medverkar till att hålla plasten borta. Säcken sätter hushållen i själva. Man ser det som ett naturnära system och sorteringen fungerar i allmänhet bra.”
Jan Appelqvist, Kristianstads Renhållnings AB
Jan framhåller att det krävs en bra information till hushållen och att sopåkarna inte bara tömmer om de ser felaktigheter utan att de måste säga till och ställa krav. ”Vi besöker alla större leverantörer av avfall och för fram våra krav. Sedan analyserar vi det som levereras till oss. Renheten i det som kommer in är viktigast för processen och slutprodukternas kvalitet.” ”Jag slutade med min egen hemkompostering när jag såg att insamlingssystemet och processen fungerade som de skulle. Det finns ingen anledning till det extra besvär som egenkompostering innebär när kommunens system för det organiska avfallet är så här bra”, säger Jan.
Gödsel och livsmedelsavfall
Förutom organiskt hushållsavfall behandlar anläggningen gödsel från traktens jordbruk och organiskt livsmedelsavfall från industrier i närheten. Årligen omvandlas nu totalt ca 90 000 ton organiskt avfall till energirik biogas och biogödsel. ”Anläggningen är nyligen utbyggd och har nu tillstånd för behandling av 150 000 ton avfall”, säger Christer Johansson. ”För närvarande är ca 40 procent av avfallet slakteriavfall och 30-35 procent flytgödsel. Ca 4 500 ton hushållsavfall tar vi emot per år. Vi får flytgödsel från ett 20-tal lantbrukare. ” Det biogödsel som produceras är en eftertraktad produkt. Och intresset är särskilt stort bland de kreaturslösa jordbruken. Ett 100-tal lantbrukare köper biogödsel.
Biogas för uppvärmning och fordonsbränsle
Innan hushållsavfallet blandas med den övriga biomassan sönderdelas det i en automatisk förprocess. Biomassan behandlas sedan i en huvudprocess som framställer biogas och biogödsel. Huvuddelen, ca 80 procent, av biogasen bränns i fjärrvärmeverket, och motsvarar uppvärmning av ca 2 000 villor. Men gasen driver även kommunala fordon liksom en del privata taxibilar och privatbilar. För kommunens del är det framförallt bussar, men också ett antal sopbilar som drivs med biogas. När biogasanläggningen byggdes var den huvudsakliga drivkraften att lösa avfallsproblemen för regionens livsmedelsindustrier. En viktig anledning var även att man sökte en möjlighet att lösa jordbrukets problem med att ta hand om gödseln på ett miljöriktigt och ekonomiskt fördelaktigt sätt. Anläggningen passar bra i Kristianstad, mitt i en bördig jordbruksregion.
”Med biogasanläggningen löste vi de här problemen och fick också en anläggning som kunde producera varor som har en marknad”, säger Christer Johansson, som själv kommer från jordbrukssidan. ”Att rötresten kan spridas på jordbruksmark är nyckeln till att anläggningen är kretsloppsanpassad. Det är också viktigt med en certifiering av anläggningen så att rötresten är formellt godkänd för spridning.”
Biogasanläggningen går nu runt ekonomiskt
Han konstaterar att man måste börja med att lösa avsättningen av rötresten för att kedjan ska fungera. Men att biogasen är viktigast ekonomiskt av produkterna. Nu produceras ca 40 GWh årligen. Ersättningen för biogasen och behandlingsavgifterna är de största intäktskällorna, men även rötresten ger en del intäkter.
Nya informationsvindar på RVF.
Anna-Carin Gripwall kom som ny informationschef till RVF – Svenska Renhållningsverksföreningen vid senaste årsskiftet. ”Det innebar inte bara ett nytt arbete utan också en ny bostadsort”, säger Anna-Carin. ”Jag flyttade med familjen från Stockholm till Helsingborg. Men framförallt betydde det att jag fick dyka in i ett nytt intressant arbetsområde.” Anna-Carin Gripwall hade när hon kom till RVF mycket gedigna kunskaper inom informationsområdet, men renhållningsbranschen var ny för henne. ”Tidigare hade jag bara kontakt med den här branschen som del i ett hushåll och som konsument,” konstaterar hon. ”När jag nu lär mig alltmer om branschen blir det mer och mer spännande. Det är viktiga frågor som faktiskt berör alla människor. Att det berör många, eller snarare alla, gör det mycket roligare, jobbigare men också roligare. Och det var en av de faktorer som gjorde att jag tackade ja till det här jobbet. Jag tror också att det finns en del ytterligare att göra här, inom informationsområdet.”
Miljöperspektiv
Anna-Carin anser att det ibland kunde vara bredare frågor som lyfts upp. ”I kommunikationen ska vi sträva efter att lyfta blicken lite från taxor och återvinningscentraler och tänka mer på helheten. Exempelvis det hållbara samhället och avfallstrappan. Ofta vore det bra om vi försökte lägga ett vidare miljöperspektiv på frågorna i diskussionen.” ”När det gäller enskilda människors inställning skulle det inte skada om fler insåg att det är viktigt vad jag själv gör med mitt avfall, att alla ser sin egen roll och sitt eget ansvar.” Anna-Carins första månader har präglats av att hon är ny i branschen och på den här typen av jobb. ”Jag har hittills ägnat mycket tid åt att träffa medlemmar. Det är ju deras frågor som är det viktiga, som vi måste utgå ifrån. Och jag får som nykomling på det sättet en unik möjlighet att skaffa mig en bra grund att stå på med hjälp av medlemmarnas synpunkter.”
Informationsansvarig
Innan Anna-Carin Gripwall kom till RVF arbetade hon på Regeringskansliet, som informationsansvarig i flera olika delegationer. Ett exempel är när Riksförsäkringsverket övergick i Försäkringskassan. En ny myndighet skapades och en gammal lades ner. 16-17 000 direkt anställda berördes. Ett annat exempel är 24-timmarsdelegationen under Finansdepartementet som arbetar med att utveckla e-tjänster inom den offentliga sektorn. Den verkar till exempel för att få kommunerna att öka utnyttjandet av e-tjänster. Från början är Anna-Carin ekonom (civilekonom på Handels i Göteborg), men har mest jobbat med information och kommunikation efter examen
Kompostpåsar av papper bäst både för hushållen och i efterbehandlingen.
Stenqvist AB i Kvidinge har i över 100 år försett Sverige med påsar och andra förpackningar. Företaget grundades 1894 och den första papperspåsen tillverkades fem år senare, en tillverkning som växte snabbt och finns kvar än idag. Alla svenskar kommer så gott som dagligen i kontakt med produkter från Stenqvist, via en mängd livsmedelsförpackningar av kända varumärken. Och påsen av papper eller plast som man tar hem varorna i från sin matvaruaffär är ofta tillverkad just av Stenqvist.
Växande marknad för kompostpåsar
När det gäller avfallsbranschen är det kanske främst kompostpåsar från Stenqvist hushållen känner till. Den alltmer ökande insamlingen av en separat organisk/biologisk avfallsfraktion har gett en kraftigt växande marknad för kompostpåsar av papper, och till en del även papperssäckar. Stenqvist-gruppen har idag 10 fabriker för tillverkning av olika förpackningar. Omsättningen är ca 1.5 miljard kr och antalet anställda är ca 900. Huvudproduktgrupper är idag pappers-och plastemballage för både detaljhandel, exempelvis livsmedel och järnhandel, och för industri, exempelvis livsmedelsindustrin. Med 110 år på nacken kan man konstatera att Stenqvists pappersemballagesida liksom företaget självt fortsätter växa, främst i Norden och övriga Europa. Läs mer om Stenqvist-gruppen på http://www.stenqvist.se Inom Stenqvist AB arbetar Bertil Nordström och Bo Emterby bland mycket annat med kompostpåsarna.
Bertil är marknadschef och Bo ansvarar för segmentet produkter för renhållning och återvinning.
Bertil Nordström - Bo Emterby
Fördelar med påsar av papper
”Det finns många fördelar med att använda papperspåsar för det organiska avfallet”, säger Bertil Nordström. ”En viktig egenskap hos papperet är att vatten avdunstar snabbt, vilket förutom att det minskar vikten med upp till 30-40 procent, också reducerar luktproblemen avsevärt. Jämfört med de konkurrerande påsarna av plast eller så kallad bioplast är detta en viktig positiv faktor, både för hushållen och för sophämtarna.” ”Men det finns andra fördelar”, framhåller Bo Emterby. ”För att en kompost- eller en biogasanläggning ska fungera krävs att materialet bryts ner snabbt. Naturmaterialet papper fungerar väldigt bra i det sammanhanget. Plasten är däremot ofta ett stort problem i båda anläggningstyperna.” SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut har på Stenqvists initiativ gjort en undersökning av de bioplastpåsar som finns på den svenska marknaden. Den visar att stärkelsehalten varierar mellan 30 och 40 procent av innehållet i påsarna och att resten är av ej förnybar råvara (polyester).
Förnybar råvara
Bertil och Bo poängterar att det faktum att papper tillverkas av en förnybar biologisk råvara också har betydelse. Inte minst därför att de flesta människor finner det naturligt att enbart slänga organiskt/biologiskt material i en papperspåse och att därför den insamlade fraktionen blir renare vid användning av papperspåsar. De framhåller också att man inom Stenqvist är övertygade om att det i alla fall för närvarande inte finns påsar av annat material, som är lika bra som påsar av papper för användning som kompostpåsar. ”Med de fabriker vi har skulle vi relativt enkelt kunna tillverka kompostpåsar av annat material, men vi avstår eftersom papperspåsarna för närvarande är det bästa alternativet”, konstaterar Bertil Nordström. ”Det finns ingen anledning att idag marknadsföra annat än papperspåsar i detta sammanhang.”
Effektiv behandling av hushållens källsorterade matavfall på Grindsted Renseanlaeg. Sedan 1997 har hushållens källsorterade organiska matavfall kommit till nytta på Grindsted Renseanlaeg i Grindsted Kommune på Jylland. Den organiska avfallsfraktionen från hushållen är en av råvarorna i anläggningens olika processer som i slutändan förutom elektricitet och värme också producerar ett näringsrikt slam som används som jordförbättringsmedel i jordbruket. Dessutom renas en mängd spillvatten så att det renade vattnet utan problem kan släppas ut i en lokal å.I processen används förutom spillvatten och matavfall också industrislam och slam från septiktankar. Reningsanläggningens produktionskapacitet är 1 000 ton gas per år samt 1,8 miljoner kWh och dessutom 4 500 ton slam/jordförbättringsmedel. För att möjliggöra användningen av hushållsavfall i produktionen på Grindsted Renseanlaeg har hushållen i kommunen sedan våren 1997 sorterat sina kökssopor i två fraktioner, organiskt (mat-) avfall och restavfall. Detta naturligtvis efter att källsortering av förpackningar gjorts. De hushåll på den rena landsbygden som ej tidigare haft kommunal avfallsinsamling kom med i systemet under 2001. Antalet invånare i kommunen är ca 17 000. Kommunen förser hushållen med kompostpåsar av papper, som läggs i ett kärl med papperssäck. Tömning sker normalt var fjortonde dag.
”Slammet måste var rent”
”En förutsättning för att lantbrukarna ska vara villiga att ta emot slammet från anläggningen är att det både innehållsmässigt och utseendemässigt är tillräckligt rent”, säger akademiingenjör Bjarne Bro som på kommunens miljöavdelning arbetar med dessa frågor. ”Det utsendemässiga är framförallt frågan om att undvika plast och kartong i matavfallet. Plast och andra föroreningar sönderdelas i processen och syns väldigt väl när slammet sprids på åkrarna.”
”Ännu viktigare är det naturligtvis att de analyser vi gör visar både höga näringsvärden och låga föroreningsvärden. Innehållskvaliteten avgör ju värdet av slammet. Vi gör regelbundna analyser av slammet och också kontroller av hur hushållen sköter sorteringen.”
Pappersbaserat insamlingssystem
”För ett par år sedan var det många danska medier som ville sätta en fiaskostämpel på insamling och behandling av det vi här i Danmark kallar grönt avfall, dvs främst källsorterat organiskt matavfall från hushållen. Men det gäller absolut inte här i Grindsted”, säger Bjarne Bro.”Under alla år har vi inte haft mer än 1 procent felsortering och plasten har aldrig varit något stort problem, vilket säkert till stor del beror på vårt pappersbaserade insamlingssystem. Vi har också satsat intensivt på information till hushållen och en dialog mellan renhållningsarbetarna (skraeldemaennen) och hushållen i de fall det förekommer problem med sorteringen. Och det har uppenbarligen lyckats bra inte bara bland hushållen i villor utan också i flerfamiljshusen”, konstaterar Bjarne Bro.
Akademiingenjör Bjarne Bro, Grindsted Kommuns miljöavdelning
Regelbundna innehållsanalyser.
Sedan 1998 genomför man regelbundna analyser av innehållet i den organiska fraktionen för att följa upp graden av felsortering i det material som går till biogasanläggningen. Under 2002 gjordes analyser i fem bostadsområden i maj och november månader. Det visade sig att det förelåg skillnader mellan områdena, att vissa områden hade mycket liten felsortering medan andra hade mera. Dock i inget fall så stora fel att man nådde oacceptabla värden. Sammantaget var resultatet under 1 procent felsorterat material. ”Det vi främst håller koll på är naturligtvis plast och det finns en del, men i snitt mindre än de 0,3 viktprocent vi strävar efter”, framhåller Bjarne Bro. ”Det förekommer också en hel del papper, men det är av liten betydelse eftersom det inte ger problem varken vid behandlingen av matavfallet eller i slutprodukten. Papperet bryts ner i biogasprocessen. Andra föroreningar än plast och papper förekommer i mycket liten utsträckning.” Bjarne Bro menar att anledningen till att man lyckats så bra med biogasbehandling av avfall i Grindsted, medan man haft problem på andra håll har åtminstone två anledningar. Först och främst har hushållen i Grindsted verkligen medverkat genom att hålla ordning på sorteringen. Och sedan har man i anläggningen inte gett upp när det förekommit problem. ”Visst har vi haft problem”, säger han, ”men vi har inte gett förrän vi löst dem. Det gäller att envist hålla fast vid idén.”
Miljövinst
Anläggningen i Grindsted har kostat ca 16 miljoner danska kronor, varav 2,2 miljoner kommit som bidrag från EU. ”Den miljövinst vi gör genom att behandla avfallet i biogasanläggningen i stället för att bränna det är betydlig”, hävdar Bjarne Bro. ”Vi beräknar att vi får 15-20 procent större energiutnyttjande på det här sättet än genom förbränning. Till det kommer att slammet används som jordförbättringsmedel varvid även näringsämnena i avfallet kommer till nytta.”
Framgångsrik kompostering av hushållsavfall på Filborna
På NSRs (Nordvästra Skånes Renhållnings AB) stora avfallsanläggning Filborna utanför Helsingborg byggdes en komposteringsanläggning för källsorterat organiskt avfall från hushåll och industrier för 2 år sedan. Den process man använder är statisk boxkompostering med huvudprocessen under tak av GoreTex membran.
Mats Jerslind är ansvarig för avdelningen Insamling/Information på NSR
Anläggningen består av 20 kompostboxar, varav fyra med tak. Årskapaciteten är 7 000 ton källsorterat organiskt avfall och 15 000 ton reningsverkslam, oräknat strukturmaterial, som nu mest består av park- och trädgårdsavfall.
Anläggningen har 20 kompostboxar, varav fyra med tak
Organiskt avfall från hel region
”Vi tar för närvarande emot organiskt avfall från hushåll i tre kommuner, Bjuv, Åstorp och Ängelholm”, säger Mats Jerslind, ansvarig för avdelningen Insamling/Information på NSR. ”I höst börjar vi också ta emot organiskt avfall från Helsingborg och Höganäs. Sedan är det bara Båstad kvar av de sex kommuner NSR ägs av. Och där planerar man att införa organisk insamling från april nästa år. Målsättningen för vår avfallshantering är att vi egentligen inte ska behöva deponera någonting utan ha en 100-procentig återvinning. Och det gäller inte bara det organiska avfallet utan allt hushållsavfall.” Från de tre kommunerna kommer varje månad ca 300 ton hushållsavfall vartill kommer annat organiskt avfall så att summan blir ca 500 ton organiskat avfall till kompostering per månad. Från Ärab i Ängelholm kommer det månadsvis in 100 till 150 ton organiskt hushållsavfall. ”I Ängelholm funger det nu väldigt bra med det system man har och kvaliteten på materialet vi får in därifrån är hög”, säger Mats Jerslind. ”Det var en del problem i början, men det är en bra lösning med kompostpåsar och säckar av papper. När de speciella papperspåsar hushållen fått tagit slut använder man en annan papperspåse och det fungerar också bra.”
Papper det bästa materialet för organiskt avfall
”Vi har också en kommun som använder majsstärkelsepåsar och där får vi mer plast i det organiska avfallet, vilket ställer till en del problem för oss i processen. För oss är papper det bästa materialet för organiskt avfall”, framhåller Mats Jerslind. När avfallet tippats från sopbilen till mottagningsplatsens betongplatta blandas det med park- och trädgårdsavfall för att få rätt struktur. Efter blandningen läggs avfallet in i boxarna som är 21 m långa och 6,5 m breda. Via luftkanaler i botten på boxarna tillsätts syre genom att luft blåses in. När komposteringsprocessen startat uppnås snabbt en temperatur på 65 – 70 grader.
Bilarna som samlar in organiskt hushållsavfall bl.a. från
Ängelholm töms direkt på kompostreaktorns lossningsyta
På insidan av membranet på tak och portar bildas en vätskefilm som fångar upp illaluktande gaser från komposteringen. Taket skyddar även mot nederbörd och kallt klimat. Efter ungefär sex veckor i boxarna och tio veckors eftermognad är komposten stabil. Innan den används siktas den färdiga komposten för att man ska få bort felsorterat material som plast och glas.
Efter ca sex veckor i kompostboxarna och tio veckors eftermognad är komposten stabil. Komposten innehåller en del plast.
Efter siktning för att få bort exempelvis plast och glas, är komposten klar att användas
Vid biologisk behandling av avfall kan problem med lukt uppstå om inte processen fungerar tillfredställande. På Filborna avfallsanläggning har det förekommit en del problem med lukt under sommaren 2004. För att råda bot på problemen görs åtgärder på ett antal olika områden, exempelvis aktiv luktbekämpning där ett luktdämpande medel sprejas i luften vid punktkällor, snabbare omsättning av mottaget trädgårdsavfall och effektivare vändning av komposten.
På sikt 15 000 ton kompostmaterial
”På några års sikt räknar vi med att få in ca 15 000 ton organiskt avfall från vår region. Det finns förutsättningsar för att det ska bli en för kommunerna fördelaktig verksamhet eftersom våra behandlingskostnader ligger på relativt låga ca 400 kronor per ton. Och med en marknad för slutprodukten, främst planteringsjord kan det kanske också bli en vettig affär”, säger Mats Jerslind. Den färdiga komposten kan användas som jordförbättringsmedel eller som grundmaterial i olika jordblandningar. Nu tillverkas bland annat planteringsjord baserad på kökskompost, mineraljord och sand.
Kompostjorden ska avsättas som planteringsjord efter exempelvis blandning med mineraljord och sand.
Nytt system för insamling av organiskt avfall i Ängelholm.
I januari i år införde Ärab – Ängelholms Renhållning AB – ett nytt system för insamling av organiskt avfall hos närmare 10 000 hushåll i Ängelholms kommun. Då hade man utformat och testat systemet i nästan tre år hos ca 350 hushåll. ”Vi lärde oss mycket under testperioden”, säger Ulf Lyeklint, som är platschef på Ärab i Ängelholm och ansvarig för driften av systemet.
”Det vi lärde oss under testet har vi haft stor nytta av när vi kör i stor skala”, fortsätter han. ”I stort sett har det också gått väldigt bra, särskilt nu när det gått några månader och både vi och hushållen börjar lära sig hur det ska gå till efter en del missförstånd i inkörningsperioden. Och nu har vi också börjat föra en diskussion om hur vi ska lösa insamlingen av det organiska avfallet för hushållen i hyreshusen.”
Ulf Lyeklint är ansvarig på Ärab för driften av det nya
systemet och har jobbat inom branschen sedan 1968.
Både hushållen och personalen nöjda
Ulf Lyeklint framhåller att inkörningsperioden ställde stora krav på personalen och att en fullödig information är av stor vikt. ”Det var mycket frågor från hushållen och starka känslor från en del kunder i början. Men nu har vi väldigt lite klagomål. Och även vår personal är nu överlag mycket nöjda med det nya systemet. De flesta hushåll anser också att taxan för 14-dagarstömning på 2099 kr per år är rimlig, förutom tömning av de två kärlen inkluderas även hämtning av grovsopor och farligt avfall i den här avgiften.”
De närmare 10 000 hushållen har tre kärl, ett
brunt för organiskt avfall, ett grönt för restavfall
och ett rött mindre kärl för farligt avfall.
Locket är utformat så att det håller fast papperssäcken i
kärlet. En separat lucka i locket används när pappers-
påsarna läggs i.
Det system man använder i Ängelholm bygger på att det organiska avfallet läggs i ett separat ventilerat plastkärl, som töms varannan vecka. Det kärl man hade tidigare används nu för restavfallet. Hushållen lägger det organiska avfallet i en papperspåse som läggs i en papperssäck i kärlet. Papperssäckarna sätts i kärlen av Ärabs personal vid tömningen och papperspåsarna får hushållen gratis av personalen.Kärlen har utvecklats och tillverkas av PWS Nordic AB. ”Vi lade ner ett rejält jobb på att utveckla ett ändamålsenligt kärl med utgångspunkt i de redan använda kärlen för insamling av hushållsavfall”, säger vd för företaget, Ulf Nilsson. ”Den långa testperioden gjorde att vi kunde få bort en del barnsjukdomar hos kärlen, och nu fungerar de bra.”
Anpassning av papperssäcken
”Det här systemet är egentligen en kombination av två system”, påpekar Ulf, ”ett kärl som är bra att hantera såväl av hushållen som vid tömningen, och en papperssäck som både gör att kärlet hålls rent och att vikten minskar genom att fukt avdunstar. Dessutom gör papperet nytta i komposten. Den pappersäckstillverkare vi samarbetar med i det här projektet, Svenco Papperssäckar AB, har också utvecklat säcken till systemet. Papperssäcken är nu helt anpassad till kärlet och systemet, vilket gör att det blir en god ventilation och bra hygien.”
En speciellt utformad säck sätts i efter tömningen - Det bruna kärlet för organiskt avfall töms på vanligt sätt av en baklastare.
Baklastaren har två fack, ett för organiskt avfall och ett för restavfall.
PWS lanserar nu det här systemet under namnet Combio-systemet framförallt i Norden. ”Vi för diskussioner med ett flertal kommuner i både Sverige, Norge och Danmark” säger Ulf Nilsson. ”Många kommuner siktar på att ha en lösning klar för hantering av det organiska avfallet till årsskiftet 2004/05.”
PWS har utvecklat systemet som marknadsförs under namnet
Combio-systemet. Vd för PWS Waste Systems AB Ulf Nilsson.
Niels Möller Mortensen
Korsnäs Packaging i Aalborg, Danmark har jobbat i papperssäcksbranschen inom företaget i 17 år. Under 1990-talet arbetade han främst.med papperssäckar för avfallshantering och var också med och utvecklade det i Danmark framgångsrika Combi-systemet för insamling av hushållsavfall. ”Vid den nu aktuella separata hanteringen av det organiska/biologiska avfallet från hushållen i både Sverige och Danmark, visar det sig återigen vilka verkliga fördelar papperssäcken har i avfallshanteringen”, framhåller Niels Mortensen. ”Det gäller i hög grad vid insamlingen där kombinationen papperspåse och papperssäck ger flera fördelar – fukten i avfallet dunstar bort, vilket minskar den hanterade vikten och kärlen hålls rena genom pappersinfordringen. Det styva papperet gör också att säcken står upp i kärlet.”
Stora fördelar med papper
”Men papperet har även andra fördelar. Papperspåsen ger rätt signal till moderna människor när det gäller sorteringen. Man slänger inte plastavfall i en papperspåse utan endast det naturliga bioavfallet i det naturnära materialet papper.”
”Pappersmaterialet har också givna fördelar i behandlingen av bioavfallet. Papper underlättar processen vid kompostering och rötning, medan plasten hindrar processen och inte försvinner utan blir kvar som en förorening. Majsstärkelsepåsarna är också ett problem – de försvinner långsammare och om påsen knyts blir knutarna kvar i mycket lång tid.”
Genomtänkt system
Niels Mortensen framhåller att insamlingen av bioavfallet fungerar bäst i ett genomtänkt system. ”Med papperspåse och papperssäck i ett ventilerat kärl fungerar det bäst, bättre sortering, rena kärl och en bra fungerande effektiv arbetsmiljö.” ”Och den Aalborg närliggande biogasanläggningen i Grindstedt visar verkligen fördelarna med det pappersbaserade systemet. Papperet ger en bra signal till hushållen och i Grindsted kommun är sorteringen väldigt bra, mindre än 1 procent fel. Och alla är med, inte bara villor utan även flerfamiljshusen i kommunen. På det sättet fungerar också biogasprocessen väldigt bra.”
Marknadsdirektör och marketingansvarig
Niels Möller Mortensen är en av tre direktörer vid Korsnäs Packaging i Aalborg, direkt underställda vdn i Paris. Efter arbetet med Combi-systemet jobbade han med marketing i Europa för papperssäckar. Han är nu marknadsdirektör för sopsäckar i Europa och för industrisäckar i Norden samtidigt som han ansvarar för marketingfunktionen inom Korsnäs Packaging. De två andra direktörerna i Aalborg har ansvar för produktion respektive ekonomi. ”Papperssäcken är ju en gammal lösning inom avfallshanteringen i Norden, men en nyhet på de flesta håll i Europa i övrigt”, framhåller Niels. ”Och folk vill prova något nytt, men en papperssäck idag är ju inte samma som förr. Säckpapperet har blivit mycket starkare och tål vatten bättre. Därför kan en säck idag ha ett lager papper istället för tre tidigare. Jag är övertygad om att papperssäcken är på väg tillbaka mer och mer.”
Papperspåsen en självklarhet
”När det gäller insamling av bioavfallet är papperspåsen egentligen en självklarhet. Ju fler som använder den, desto fler gillar den. Och det moderna påspapperet är helt anpassat till ändamålet, vattenbeständigt men tillåter avdunstning, hållfast i köksstället men snabbt lösbart vid komposteringen eller i biogasanläggningen. I kombination med pappersäck i ett ventilerat kärl fortsätter påsen andas i hämtningskärlet och ge en rejäl viktminskning av innehållet. Det uppstår inte heller dålig lukt och kärlet hålls rent. Det är en oslagbar kombination”, avslutar Niels Möller Mortensen.
Fakta om Korsnäs Packaging:
Tillverkar ca 800 miljoner säckar per år i 12 fabriker. Sopsäckar tillverkas enbart i Danmark. Säljbolag i 18 länder. Totalt ca 1050 anställda.
Kerstin Cederlöf är aktuell som ordförande för Naturvårdsverkets nybildade avfallsråd. Hon är sedan tre år tillbaka chef för miljörättsavdelningen på Naturvårdsverket, dit hon kom som chef för miljöjuridikenheten år 1998. Hon är utbildad jurist med domarerfarenhet (hovrättsassessor) och har även arbetat på miljödepartementet och med framtagandet av miljöbalken i miljöbalksutredningen under 1990-talet.
Vad är bakgrunden till att avfallsrådet bildades?
Under arbetet med utredningen av producentansvaret år 2001, som leddes av Sinnikka Bohlin, framförde en del aktörer önskemål om ett forum för en bred diskussion av avfallsfrågorna. Riksdagen antog kretsloppspropositionen (2002/03:117) och beslutade att det vid Naturvårdsverket ska finnas ett råd för avfallsfrågor. Rådet ska vara ett stöd för Naturvårdsverket. Det är också en markering av verkets utökade ansvar på avfallsområdet.
Hur har man resonerat när det gäller sammansättningen av rådet?
Naturvårdsverket utser ledamöter och ordförande. Eftersom verket kommer att koncentrera rådets arbete första året på insamling av avfall från hushåll fick detta vara ledstjärnan vid valet av ledamöter. De som utsetts representerar de viktigaste aktörerna - producenter, kommuner,
branschorganisationer och myndighetssfären. De olika aktörerna fick själva nominera två ledamöter - en man och en kvinna - varpå generaldirektören fattade beslut om en från varje organisation, totalt 14 stycken. Deras mandat är ettårigt. (Se förteckning nedan).
Vilka frågor kommer rådet att börja med?
De frågor som finns på dagordningen i år är: Vad är ett lämpligt insamlingssystem, Sorteringsteknik, Informationsfrågor, Ekonomi samt Lokal tillsyn. Avfallsrådet kommer att användas främst för samsyn men kommer också vara ett bra forum för att få acceptans för nödvändig reglering.
Vad sker efter det första året?
Vad rådet kommer att ägna sig åt kommande år är inte fastställt. Det kan röra sig om EU, den nationella avfallsplanen eller annat aktuellt.
I Avfallsrådet ingår:
* Kerstin Cederlöf, Naturvårdsverket, ordf.,
* Kristina Einarsson, Boverket,
* Anita Aspegren, Konsumentverket,
* Lena Petterson, länsstyrelsen Stockholms län,
* Peter Wenster, Svenska Kommunförbundet,
* Weine Wiqvist, RVF - Svenska Renhållningsverksföreningen,
* Per Nilsson, Västerås stad,
* Ampo Hoff, ARG-gruppen (SABO),
* Mikael Ankers, Förpackningsinsamlingen,
* Jörgen Schultz, El-Kretsen AB,
* Marianne Svensén, Sveriges Skogsindustrier,
* Thomas Svaton, Svensk Handel,
* Annika Helker Lundström, Återvinningsindustrierna,
* Agneta Melin, Tetra Pak,
* Alf Levander, Sveriges Åkeriföretag.
Avfallsforum presenterar två profiler den här gången - AnnaCarin Söderhielm, Michael Persson. De arbetar på Gästrike Återvinnare, ett kommunalförbund med säte i Gävle, som med ca 70 medarbetare ansvarar för avfallshantering för 153 000 människor i fem kommuner, Gävle, Hofors, Ockelbo, Sandviken och Älvkarleby. Gästrike Återvinnare bildades 1 april 2001 och sköter den insamling, transport, återvinning, bortskaffande och planering av avfall som åläggs kommunerna. AnnaCarin Söderhielm är samordnare för avfallsenheten som ansvarar för planering, utveckling och uppföljning av insamling, transport och behandling av avfall. Michael Persson är nyanställd projektledare för den senast bildade enheten, Projekt komposterbart, vilken ansvarar för att införa insamling av komposterbart avfall i regionen under tiden 2004-2007.
Beslut om kompostering och förbränning
Bakgrunden till Projekt komposterbart är att Gästrike Återvinnares medlemskommuner har fastställt en renhållningsordning som innebär beslut om att den komposterbara delen av hushållsavfallet ska sorteras ut och komposteras, samt att resten ska förbrännas. ”Det tog lång tid innan vi kom fram till beslut”, framhåller AnnaCarin Söderhielm. ”I slutet av 1990-talet började vi diskutera mellan de fem kommunerna hur vi skulle ordna den framtida avfallshanteringen. Det har varit många diskussioner om valet mellan deponi, förbränning och biologisk behandling. Till slut stod valet mellan två alternativ, enbart förbränning eller både förbränning och biologisk behandling.” ”Alternativen utvärderades efter olika kriterier som resurshushållning, restprodukter och ekonomi. Vi gjorde också en känslighetsanalys där vi bland annat såg på förutsättningarna när det gällde förväntade kommande lagar och förordningar på det här området”, säger AnnaCarin. Beslutet blev att välja alternativet med både förbränning och biologisk behandling. En förutsättning var att det åtminstone på sikt skulle finnas avsättning för slutprodukterna från den biologiska behandlingen. ”Det verkar finnas ett intresse hos jordbruket under förutsättning att vi kan åstadkomma en tillräckligt hög kvalitet”, konstaterar AnnaCarin Söderhielm. ”Målsättningen måste vara att på sikt få ett fungerande kretslopp med jordbruket.”
Hur ser projektmålen ut?
”När det gäller mängden är målet att vi år 2007, när hela vårt verksamhetsområde är involverat, ska samla in 60 % av de komposterbara soporna separat för central kompostering”, säger Michael Persson. ”Det rör sig om ungefär 10 000 ton av beräknade ca 35 000 ton hushållssopor totalt. Men härutöver kommer även en del sopor att komposteras privat, eftersom hushållen får tre alternativ att välja på. För det första att lämna sopor i två kärl, ett för komposterbara sopor för central kompostering och ett för sorterade brännbara sopor. För det andra att kompostera själva hemma och lämna de brännbara soporna i ett kärl. Och för det tredje att lämna allt i ett kärl som tidigare. Insamling kommer att ske varje vecka för flerbostadshus och med 14-dagars intervall för villor.” När det gäller deltagandet i projektet är målet att år 2007 minst 85 % av villakunderna ska ha valt abonnemang hemkompost eller centralkompost. Och att samtidigt minst 90 % av flerbostadsfastighetsägarna ska vara anslutna till abonnemang hemkompost eller centralkompost. ”Vi har också satt en mycket hög målsättning för kvaliteten på innehållet i det komposterbara avfall vi får in från hushållen”, påpekar Michel Persson. ” Mot slutet av projektperioden är målet en renhet på 99 % i påsarna vi får in från hushållen. För att åstadkomma det krävs en intensiv information för kunskap och motivation, men vi har också beslutat att alla som deltar utan extra kostnad ska få papperspåsar och ett ställ att lägga materialet i. Vi tror att det är ett villkor för att få den renhet som krävs. Erfarenheterna från andra håll tyder på det.”
Renheten viktigast
Michael framhåller att renheten är det viktigaste målet för att på sikt få den centrala komposteringen att fungera tillfredsställande. Vi kommer att följa upp hur hushållen lyckas med detta genom att göra regelbundna plockanalyser av insamlat material. En har redan gjorts för att ha som referens. Vi kommer att försöka styra abonnemangen mot sortering genom taxorna. Skillnaden mellan abonnemang centralkompost och att lämna osorterade sopor i ett kärl blir till en början ca 700 kronor per år för en villakund. ”Ett problem i komposteringen är naturligtvis att volymerna till en början blir små. Vi ser nu på vilken teknik som ska användas, det finns numera en hel del erfarenhet på olika håll som vi kan dra nytta av. Tekniken utvecklas alltmer och vi räknar inte med att få några större problem exempelvis med luktstörningar. Vi har satt målet att minst 90 % av den färdiga komposten år 2007 ska användas till jordtillverkning eller föras direkt tillbaka till lantbruket som jordförbättringsmedel. Vi har inlett en dialog med LRF och det finns ett intresse. Men till en början räknar vi med att lämna jord för kommunernas behov”, säger Michael Persson.
36 miljoner kronor
De totala kostnaderna under de fyra projektåren beräknas uppgå till ca 36 miljoner kr. Då ingår direkta projektkostnader som löner och information, men också kostnader för behandling av insamlat material och de merkostnader för insamlingen från hushållen som projektet medför. ”Vi är nu igång med att ta fram detaljerna i den projektplan som ska beslutas i slutet av november och har också börjat arbetet med upphandling av nya tvåfacksbilar, kärl, ställ och papperspåsar”, säger projektledaren Michael Persson. ”Och vi är i färd med rekrytering av personal till projektgruppen. Före sommaren nästa år ska de första hushållen komma igång med utsortering av det komposterbara avfallet och sedan ser vi fram emot några hektiska men mycket intressanta år innan projektet ska vara slutfört och vara överlämnat till andra enheter inom Gästrike Återvinnare i slutet av år 2007.”
Ingemar Lundström har de senaste 23 åren varit VD för SRV Återvinning AB, det gemensamma avfallsbolaget för fem kommuner på Södertörn söder om Stockholm. SRV har funnits sedan 1949 och Ingemar Lundström har arbetat i bolaget sedan 1970. Han avgick som VD den siste mars i år. De fem kommunerna – Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nynäshamn och Salem – fördjupade sitt samarbete när det gällde att finna en gemensam avfallsdeponi under 70-talet. Regional samverkan var viktig då men är ännu viktigare nu. Man valde Sofielund som under åren byggts ut till en komplett återvinnings- och behandlingsanläggning. Nu kompletteras Sofielund med en ny modern deponi, som ska vara klar att tas i bruk i slutet av detta år, och är helt anpassad till de nya deponeringsdirektiven. ”Frågorna kring att utveckla ett återvinningssystem har varit en av de större arbetsuppgifterna jag haft under de här åren”, säger Ingemar Lundström. ”Men att säkerställa att det finns deponiresurser har varit den viktigaste. Oavsett hur bra återvinningssystem vi utvecklar kommer det alltid att krävas tillgång till en deponi. Men det roligaste har ju varit att arbeta med att återvinna avfallet, från hushållens sortering till den återvinningsverksamhet som sker på Sofielundsanläggningen.”
Lägre avgifter nu
Den nya deponin kommer att kosta ca 200 miljoner kronor att bygga men har då en beräknad livslängd på upp emot 50 år. ”Det medför stora kostnader att bygga en deponi nuförtiden genom de hårda krav som ställs”, säger Ingemar Lundström. ”Men för hushållen har vi ändå lyckats hålla nere avgifterna. För ett villahushåll i vårt område är sophämtningsavgiften nu lägre än den var år 1994. Då ska man dock beakta att sophämtningen är lite mer av halvfabrikat idag än tidigare. Hushållen får göra lite mera arbete själva.” SRV syftar till att driva verksamheten inte bara effektivt med god lönsamhet och service utan också i enlighet med samhällets miljömål och kraven på en hållbar utveckling. ”För att nå målen har vi byggt upp ett brett spektrum av tjänster och behandlings- och återvinningsmetoder”, framhåller Ingemar Lundström. ”En behandlingsmetod som vi arbetade mycket med under 80-talet var energiutvinning ur avfallet. Vi var långt framme i en miljöprövning för en egen förbränningsanläggning, när Prof. Rappe i Umeå redovisade sina dioxinanalyser. När stormen hade lagt sig gick det inte att få med sig politikerna igen. Det gick att leva med att det inte blev av då, men nu hade det varit en styrka att ha förbränning i egen regi. Tänk att få basera avgifterna utifrån ett självkostnadspris istället som idag på ett marknadspris.”
Kompostering och rötning
SRV har även en fungerande verksamhet på komposterings- och rötningssidan. Än så länge är rötningen en försöksverksamhet och man har också tvingats backa i ett större projekt på området. ”Det är en lång väg att gå innan de biologiska behandlingsmetoderna är färdigutvecklade”, påpekar Ingemar Lundström. ”Särskilt problematiskt är det att få slutprodukterna accepterade av marknaden. Det bästa är att utveckla verksamheten i takt med att avsättningen börjar fungera. Vi i avfallsbranschen har haft en tendens att producera först och därefter börjat jobba med avsättningen.” Ingemar Lundström konstaterar att mycket gått i vågor under åren. Under slutet av 70-talet var det väldigt inne med kompostering. Stora statsbidrag gjorde att det byggdes flera komposteringsanläggningar utan att avsättningsfrågan var löst. ”Det gick naturligtvis inte. Anläggningarna lades ner efter några år. Under många år därefter var maskinell kompostering helt ute. Nu är biologisk behandling i ropet igen. Med det nationella målet om att 35% av matavfallet ska återvinnas senast år 2010 kommer det att finnas ett tryck på att bygga nya anläggningar för kompostering och rötning. För att åstadkomma detta krävs dock åtgärder för att få avsättning av produkterna. Tänk om lantbruket fick ett krav på sig att använda kompost och biogödsel i sin verksamhet, vilka möjligheter det skulle ge att utveckla den biologiska behandlingen. Men det är naturligtvis lättare att bara ställa krav på avfallsbranschen.”
Roligast
”Det roligaste under min tid i branschen har nog varit att jobba med att utveckla återvinningen. Både källsortering och maskinell återvinning. Källsortering är förstås här för att stanna, men det hade varit lättare om det inte påbörjats i fel ända. Man skulle naturligtvis ha börjat med det farliga avfallet, därefter elektronik, det icke brännbara och sist plast och kartong.” ”Avfallsbranschen är en fascinerande bransch”, konstaterar han slutligen. ”Det är ekonomi, teknik, logistik, psykologi, politik och ständiga krav på förändringar. Det har exempelvis varit kul att få vara med och försöka få hushållen och industrin att ändra på sitt beteende. Först skulle allt läggas i en säck, kravet var bara att knyta igen soppåsen. Sedan skulle allt fler fraktioner sorteras bort för återvinning. Men nu räcker det nog med fraktioner, nu måste branschen få jobba med att utveckla ett mera kundvänligt system, framförallt kanske med fastighetsnära insamling.” Ingemar Lundström har många idéer för framtidens avfallssystem. Han har slutat på SRV men kommer att fortsätta att verka i avfallsbranschen och dela med sig av sina erfarenheter. Tankar som funnits en längre tid om att skriva ner hur det varit att under 23 år leda ett kommunägt avfallsbolag i en bransch under ständig förändring kanske förverkligas.
